- Anna

Älskade unge.

DATUM: 2013-03-24 TID: 13:43:10 - Kommentarer (1) - Permalänk
KATEGORIER: Melanie;

Melanie växer så sjukt fort alltså! Eftersom jag ser det själv, vilket man inte brukar göra själv annars, så har det nog hänt en del.

Hon ler nästan varje gång man pratar med henne nu, och hon har börjat 'prata' mer och mer också. Älskar dom små ljuden alltså! Sjukt söt är hon när hon inte får fram något ljud och tungan åker ut istället.

Har börjat använda storlek 62 nu, passar ganska perfekt. Vissa klädesplagg är lite stora än dock.
Blöjstorleken är också snart dax att byta till större.

Annars flyter dagarna på riktigt bra. Känns som om jag inte gjort något annat än varit mamma, och det är underbart!
Hon är ju fortfarande världens snällaste. Vaknar två gånger om nätterna bara så jag får sova ordentligt tycker jag.
Skriker nästan aldrig, bara när hon är hungrig.
Och skulle hon vara lite kinkig så pratar man bara lite med henne så får man oftast världens smile :)

Det ända som jag har problem med är amningen.. Det är mer en kamp än vad det är mysigt. Har provat nässpray och allt, men det hjälper inte direkt. Och pumpa går inte heller, där kommer ingenting. Har provat två olika pumpar.

Jag får tvinga henne och det skriks igenom varje måltid nästan, men jag ger mig inte för jag vill inte ge henne mer ersättning än en gång om dagen.
Visst hon blir mätt, men inte utan kamp..
Ska prata mer med BVC nästa gång jag är där, för det är sjukt jobbigt.. :/

Annars går allt bra och vi myser hela dagarna och umgås med vänner :)
Snart kan man börja på babysim och massa sånt skoj!

Två månader!

DATUM: 2013-03-05 TID: 13:05:25 - Kommentarer (0) - Permalänk
KATEGORIER: Melanie;

Idag blir min lilla älskling två månader. Tiden går så jäkla fort! Men tycker att det gör inte så mycket just nu för tiden blir bara roligare och roligare.
När veckorna går ju mer märker man hur mer hon är med. Ler väldigt mycket! Och försök till prat och något skratt har även uppenbarat sig.
Hon vill gärna sitta upp så hon kan se så mycket som möjligt och hon kollar in allt!
Och man får respons när man pratar med henne.
Min älskade Melanie!

Fotografering till tidningen och dop är nu bokat också. Känns skönt!
Måste bara fixa inbjudningskort och skicka ut det och planera inför dopet. Men det ska nog bli bra!

Nu ska vi ut på en runda i solen :)

Frustrerande..

DATUM: 2013-02-25 TID: 11:00:33 - Kommentarer (3) - Permalänk
KATEGORIER: Melanie;

Min mjölk har börjar sina redan..
Jag har inte så det räcker till Melanie längre. Hon blir arg och inte nöjd alls!
Det är jobbigt och frustrerande att det börjar bli mindre redan nu. Jag som hade tänkt helamma länge.

Så nu får hon ersättning 1-2 gånger om dagen, hoppas det räcker med det nu ett bra tag så att min mjölk inte tar slut helt..

Ligga på magen..

DATUM: 2013-02-19 TID: 14:57:00 - Kommentarer (1) - Permalänk
KATEGORIER: Melanie;

Melanie vill sällan ligga på rygg och sova, det är sidan som gäller. Men har märkt att hon sover som bäst när Sebbe har henne liggandes på mage på bröstet på honom. Så när verkens rygg, sida eller något funkar och hon är förbannad. Så har jag fan börjat lägga henne på mage, och då blir hon genast lugn och somnar nästan direkt.. Jag vet ju vad som sägs om plötsligt spädbarnsdöd. Men innan så fick bebisar inte ligga på rygg, då skulle dom ligga på mage och sova..?

Och denna unge är så jäkla nackstark så hon lyfter ju och vänder huvudet själv när hon ligger på mage så hon får ju aldrig ansiktet neråt så hon inte får luft.. Så jag tror inte man behöver vara orolig då. Visst, jag har lite extra koll på henne just när hon ligger på mage ifall att liksom.

Men tror det här med spädbarnsdöd är överdrivet.. Att det har ju liksom inte med om dom ligger på mage eller inte att göra. För varför skulle den "reglen" då ändrats helt plötsligt liksom?
Både jag och min bror sov på mage när vi var bebisar och inte fan dog vi.

Nej, så funkar inget annat så blir det magen helt enkelt!

Kärlek.

DATUM: 2013-02-18 TID: 00:38:00 - Kommentarer (1) - Permalänk
KATEGORIER: Melanie;

Det är sjukt vad man känner starkt för sitt barn. Det är verkligen en känsla som inte riktigt går att beskriva, en känsla som jag inte har känt innan.
Älskar henne högt. Och det blir starkare och starkare för varje dag som går.

Älskade unge! <3

Ont i magen eller kolik?

DATUM: 2013-02-10 TID: 18:13:02 - Kommentarer (1) - Permalänk
KATEGORIER: Melanie;

Inatt har Melanie sovit bra men hon vaknade tidigt imorse och var väldigt gnällig.. Sen började det.
Hon har skrikit konstant nästan från nio imorse till typ två. Skrik varvat med gnäll, ljud som jag inte riktigt kände igen. Så antigen hade hon en rejäl magknip eller så är det kolik på G?
Hoppas verkligen inte att det är kolik.. Men det lär visa sig om det fortsätter såhär.

Hon stendeckade i alla fall runt två.. Efter jag gav henne sockervatten, och ja jag vet. Big nono! Men det skiter jag i för att det hjälper! Det är ju sjukt synd om henne när hon har så ont, och har man inget hemma så får det bli såna hemmakurer.

Hon har sovit sen dess, stackarn måste vara helt slut efter allt skrikande. Verkar som om att hon håller på att vakna nu i alla fall. Längesen hon åt så hon måste vara hungrig!

Jo.. Nu var det nog matdags hörs det som.

Stark nacke!

DATUM: 2013-02-05 TID: 22:11:00 - Kommentarer (0) - Permalänk
KATEGORIER: Melanie;

Vi har en stark liten tös här.
Redan innan hon var fyra veckor så reser hon sig med hela överkroppen och kan hålla kvar en kort stund innan hon dunkar ner.

Min kämpe..

Ute i kylan.

DATUM: 2013-01-22 TID: 17:14:36 - Kommentarer (1) - Permalänk
KATEGORIER: Melanie;

Förlossningsberättelse.

DATUM: 2013-01-19 TID: 20:34:00 - Kommentarer (2) - Permalänk
KATEGORIER: Melanie;

Natten till Lördagen den femte Januari ca 01.00 gick vattnet.

Jag och Hjärtat satt i soffan och kollade på film och det kändes som om att något sprack i mig så jag reste mig upp och tur var det för hela golvet fylldes med vätska.. det kändes verkligen som om att jag pissa på mig! Och det slutade aldrig heller, så där stod jag, i en pöl på golvet.

Sjuk känsla när jag verkligen fatta att nu är det dags liksom! Men när var hur?

Så när det hade slutat rinna och jag fick spolat av mig i duschen så ringde jag till förlossningen för då kände jag inga värkar eller någonting. Och dom sa att har inga värkar börjat tills morgonen därpå så skulle jag ringa igen och förmodligen komma in så att dom får kolla så att allt är som det ska.

Så det var bara till att gå och lägga sig och försöka sova.. Jo visst?! Sova när man vet att det kan börja när som helst.. in my as!

Sebbe somnade dock så bra att en av oss fick lite sömn.

03.00 fick jag förvärkar som jag haft innan, men sen vid 5.30 började det kännas annorlunda. Mer kraftigt och jag förstod att det var värkar på g! Så jag började klocka dom och dom höll i ca 1 min med 3-6 minuters mellanrum, alltså var dom inte regelbunda vilket dom ska vara.

Så jag låg och andades igenom dom, gjorde jävligt ont! Efter typ en timme så var dom mer täta och regelbunda med ca 4 minuters mellanrum så jag ringde till förlossningen och hon sa att det var nog ingen brådska men eftersom vi hade en liten bit att köra så kunde vi komma in när vi kände för det.

Så jag väckte Sebbe så han hoppade in i duschen och jag packade ihop det sista.

Vägen in så började det göra riktigt ont och jag var nervös för visste ju inte alls hur nära det var..

Kom in till förlossningen i Hbg vid åtta tiden. Fick lägga mig i ett litet rum där hon kopplade på CTGn, det mäter barnets hjärtljud och värkarna. Där fick jag ligga och stirra i taket och värkarna kom fortfarande med 4 minuters mellanrum. Efter 20 min kom hon tillbaka och kände på mig hur mycket jag var öppen- 1 sketen cm! Tack liksom..

Hon sa då att vi skulle ut och gå i 1-2 timmar och att vi skulle äta någonting om vi inte hade gjort det.

Så vi gick och åt frukost, fick inte i mig så mycket då det gjorde fruktansvärt ont när värkarna kom.

Sen var det bara till att ut och gå, kallt som fan var det för det första. Och gå så länge är inte roligt när man har ont! Varje gång en värk kom så fick jag stanna och hålla hårt om Sebbe för att inte skrika rakt ut..

När vi hade gått runt i lite mer än en timme och värkarna kom med 2-3 minuters mellanrum så orkade jag inte mer, så vi gick tillbaka och fick då ett rum. Blev kopplade till CTGn igen och en annan sköterska kände på mig och då hade jag öppnats 1 cm till.. Bara liksom! Då kändes det sjukt långt bort. Jag hade skit ont plus att det hände liksom ingenting ovanpå det.

Då blev det prat om att jag skulle få en morfinspruta för att få mig till att slappna av och jag blev överlycklig då jag bara ville komma från den hemska smärtan lite.

Men då den lilla rörde sig alldeles för lite i magen av någon anledning så kom dom fram till att dom kunde inte ge mig det. Så jag fick lite lustgas i stället och det var himelriket! Lite halv väck där ett tag, men skönt var det ;)

Efter några timmar hade där fortfarande inte hänt något mer och då erbjöds jag att ta ett bad för att slappna av mer. Så det gjorde jag. Och det var riktigt skönt! Att ligga där i värmen och bara flyta runder medans Sebbe spolade varmt vatten över mig.

Efter jag legat där i ca 1½ timme så började värkarna bli olidliga och imellan åt skrek jag rakt ut av smärta. Då kom värkarna mycket tätare och jag tänkte har det inte hänt mer nu så hänger jag fan mig alltså!

Men när vi väl kom in på rummet igen efter ett helvete att gå dit för värkarna tog kol på mig, så kände dom om jag hade öppnats mer och då var jag öppen 6 cm. Så det gjorde verkligen susen att lägga sig i ett bad!

Efter det så fick jag lite lunch men kunde inte äta så mycket för att det smakade röv och jag mådde mest illa. Så jag knarkade lustgas istället. Men det hjälpte inte så mycket längre då värkarna vid det tillfället var hemska, så dom sa att det nog var dags att lägga Epiduralen och jag tackade gud för detta!

Efter ett tag kom läkaren som skulle lägga den, klockan kan väl varit fyra, halv fem ungefär? Exakta tider är svårt att säga, men typ.

Han la den samtidigt som jag hade fruktansvärda värkar plus att jag är lite sne i ryggen så han la den fel först så han fick göra om det. Det är nog bland det sjukaste smärtan jag har varit med om! Kändes som om han grävde i ryggraden med en sju meter lång nål.. Sick ont!

Men sen när den väl kicka in, oh herre alltså, DÅ snackar vi himmelriket! Det kändes verkligen som om att jag svävade på moln och jag kände knappt värkarna. Fick ligga en stund och bara slappna av sen var jag tvungen att upp och stå och gå runder för att sätta igång allt.

Epidural har en tendens att dra ut på det ännu mer, men jag hade tur. Vid halv sex någonting var jag nästan helt öppen.

Vid typ klockan sex började krystvärkarna gå igång och då hjälpte inte bedövningen längre och det gjorde sjukt ont igen plus att det blev ett jäkla tryck neråt.

Tio minuter senare så fick jag en värk och jag kände hur hela kroppen bara ville krysta, och jag kände att nu vill hon ut! Sebbe var snabb på knappen och in rusar ungefär 10 pers, sköterskor, läkare och allt var det nu var. Och dom nästan kastade upp mig i sängen och upp med mina ben. Vad jag inte visste då att när jag fick den sista värken där så sjönk lillans hjärtljud drastiskt. Sebbe såg det på CTGn och därför var han så snabb på knappen, utan att säga något till mig, tack och lov! För hade jag vetat det vid det laget så hade jag blivit hysterisk.

I alla fall, ingen sa någonting och alla bara var överallt. Dom kom med sugklocka direkt och jag fattade ingenting! Varför sugklocka, får jag inte försöka själv liksom?! Men jag hade så jävla ont så jag sket i vilket, jag ville bara få det gjort. Jag hade så jävla ont så att jag kände inte när krystvärkarna kom så jag ville krysta själv hela tiden, och jag blev tillsagd att vänta och andas. Andas i det stadiet?! Visst! Dom sekunderna att ligga och vänta på att det ska komma en värk var nog dom längsta sekunderna i mitt liv..

Men efter fyra krystningar med sugklocka plus att en sköterska låg över magen på mig och tryckte så kom hon ut! Men den smärtan när hon var på väg ut är den sjukaste smärtan jag någonsin varit med om, det går inte att förklara alltså! Det kändes som varenda del av mig skulle gå sönder. Skrek gjorde jag, och klämde Sebbes hand, lite sådär halvhårt ;)

I alla fall, så kom hon ut frisk och skrikandes. Att hennes hjärtljud gick ner var inget dom kunde förklara då det händer ganska ofta, barnet är i en ganska stressad situation och det är förmodligen därför. Och att det hade säkert kunnat gå bra om man hade låtit det ta den tiden det behövde, men det är ingen chansning dom tar utan då är det akut ut som gäller istället.

Detta fick jag förklarat för mig efteråt.. Jag var tacksam för det då, för jag hade bara fått panik. Men under förlossningen så var det inte så roligt att inte fatta någonting, eller jo jag förstod ju att det inte stod rätt till men inte mer än så.

När jag väl fick upp henne på magen, vilken känsla! Nu förstår jag äntligen vad alla mammor pratar om. Den där känslan när man får upp ens bebis på magen. Den är obeskrivlig!

Melanie föddes 18.19 välskapt med alla fingrar och tår, och världens sötaste!

49 cm lång och 3320 gram. Perfekt liten flicka :)

Men då jag inte har glömt smärtan ÄN, så vetifan om jag vill gå igenom detta igen alltså!

Får väl ställa mig den frågan om ett år eller något igen ;)

Fullt upp.

DATUM: 2013-01-16 TID: 14:36:00 - Kommentarer (1) - Permalänk
KATEGORIER: Melanie;

Som ni märker så är inte bloggen en prio ett nu när dockan har kommit till världen. Det tar upp ganska mycket av ens tid, speciellt nu när man inte har fått några rutiner riktigt än. Men jag ska göra mitt bästa sen!

Vi har fått världens finaste dotter! Hon sover mycket, men på nätterna så spökar nog magont, så vissa nätter så har det bara blivit tre-fyra timmar på soffan medans andra nätter vaknar hon bara två, tre gånger och vill äta.
Så man vet aldrig vad man ska vänta sig.

Amningen gick, vad jag tyckte, sådär i början. Tyckte hon åt alldeles för lite, hon sov mest hela tiden då. Jag fick väcka henne och tvinga henne att äta och knappt det gick. Men nu går det mycket bättre!
Så ska till första BVC besöket imorgon så hoppas innerligt att hon har gått upp!
Älskade lilla Melanie <3

Det är verkligen en stor omställning att bli mamma. Men gud vad underbart det är! Känslan är obeskrivlig!
Vet egentligen inte riktigt om jag har fattat det än.. Jag är mamma liksom?!
Sjuk känsla.

Sebbe är verkligen världens bästa! Han springer runder och städar, fixar mat och har sig. Och hjälper till med Melanie såklart, men ofta är det bara mina bröst som duger så då kan han inte göra så mycket.
Men allt det han gör vetifan hur jag ska hinna sen när han börjar jobba igen?
Jag antar att jag måste lära mig att släppa på sånt nu.. Man får ta det man hinner efter Melanies behov helt enkelt.
Annars kommer jag inte palla, kommer bli knäpp i huvudet.

Det var en liten uppdatering i alla fall.
Ska försöka slänga ihop en förlossningsberättelse nu snart också.
Tänkte jag :)

HON ÄR HÄR!

DATUM: 2013-01-07 TID: 15:15:00 - Kommentarer (1) - Permalänk
KATEGORIER: Melanie;

Ska bara titta in snabbt och skriva att JAG HAR BLIVIT MAMMA!
Underbaraste känslan jag någonsin varit med om!

Är fortfarande kvar på BB, så det är vad jag hinner skriva just nu.

Nyare inlägg