Var hos BM igår.
Och allt är fortfarande bra, alla värden, fina hjärtslag och jag följer fortfarande kurvan på 'normal'. Vägde mig också..jisses. Man ska inte hänga upp sig vad den står på, speciellt inte nu när jag börjat samla på mig vätska och så, men va fan. Ångest lite sådär, inte okej.
Skit samma, sålänge min lilla ängel mår bra och allt är som det ska så får jag bli hur fet som helst. För de går att träna bort sen, helt enkelt!
Skrev även mina tankar kring förlossningen och förlossningsbrevet. Grejen är den att jag är inte så nervös inför förlossningen, vissa är ju nervvrak när det gäller smärtan dom ska få vara med om. Men jag tänker liksom att den ska ju ut i vilket fall? Jag har ju inget val. Det KOMMER göra ont, thats it! Inte mer med det. Men däremot är jag mer nervös för komplikationer.. om något skulle gå fel, om något skulle hända. DET är jag nervös över!
Sen smärtlindring och så är jag fortfarande ganska kluven över, tycker det är jätte svårt att bestämma sig. Det finns ju så mycket, och det är för-och nackdelar med allt. Och så hör man berättelser från folks upplevelser angående smärtlindring, och det är ju helt olika från person till person.. Så det gör ju inte det hela lättare direkt. Men jag skrev faktiskt epidural och lustgas, för det är det jag har varit inne på mest, och just bara för att ha något ner skrivit. Så får man helt enkelt se sen när det är dags.
Inte länge kvar nu.. 33 dagar kvar till BF för att vara exakt. Vaaar tar tiden vägen egentligen?
Det kan liksom hända när som nu.. Jag är lite nervös för tidig förlossning, bara för att mamma fick mig en månad för tidigt. Så blir det lätt att man går och tänker på det. Nej men, snälla älskling stanna där inne tills Januari!
Ska iväg ihelgen och handla det allra sista. En byrå till alla baby kläderna och madrass, täcke osv till spjällsängen. Sen har vi nog allt, allt det viktiga just nu i alla fall!
Så fort jag har fått hem och ihop byrån så ska jag tvätta alla kläder och allt. Så man kan lägga allt till rätta, bädda sängen och vagnen.. Sen kan jag andas ut lite! För då är ju i alla fall allt klart här hemma ifall det skulle hända.
Annars tycker jag att jag mår hyfsat fortfarande. Foglossningen håller sig borta sålänge jag inte överanstränger mig, så det är skönt att man kan styra det lite!
Men det börjar bli svårare och svårare att sova, magen är verkligen ivägen nu! Känner ju pluttens olika kroppsdelar petar ut lite här och var. Speciellt fossingarna mot mina revben, inte skönt kan jag meddela! Så nu känner man ju verkligen den hela tiden, hur man än sitter står eller ligger. Alla ställningar är mer eller mindre obekväma.
Har börjat samla på mig vätska i benen och fötterna nu också.. Inte så farligt än, så får se hur det utvecklar sig.
Energi har jag fortfarande ganska gott om. Sebbe tycker att jag gör alldeles för mycket om dagarna, speciellt när det gäller här hemma. Men va fan, jag känner att så länge jag orkar och har lust så vill jag städa, tvätta, laga mat, träffa vänner, ja allt. Man får passa på! Snart kanske den energin försvinner och jag blir soffliggandes, som en strandad val. Liksom.
Så ja, jag kör på tills det tar stopp, helt enkelt :)
Och jag har fått ett craving som nog är här för att stanna.. IS! Massor av is! Jag tuggar ihjäl mig. Fett gott. Jag förstår liksom inte det egentligen, men jag blir sugen på det.. Och får jag inte det då DIREKT så, ja, ni som känner mig vet nog. Haha. Men jag har två is-formar i frysen som är fyllda alltid, så jag kan stilla mitt begär. Har redan knaprat i mig en form idag. Väldigt normalt, jag vet.
Bjuder på en sleden tjockis bild som avslut ;)
