Samlat kraft.

Har rymt hemifrån två dagar nu och samlat kraft. Det behövs verkligen ibland, komma ifrån det tråkiga vardagliga här hemma.

Igår var jag och hälsade på min älskade vän Johanna. Var längesen jag träffade henne och hon fick träffa Melanie för första gången.

Så idag har jag och Melanie hemmamys och jag har tagit tag i tvättberget och lite annat plock.

Nu är hon inte road i babynestet längre så får nog roa henne innan det blir liv ;)


Måndag.

Idag var jag lite less på att vara hemma. Här är stökigt och jordens tvättberg som ligger och skriker mitt namn.
Plus att jag fick inte fyr i kaminen så här var kallt som fan, piss-skit rent ut sagt!

Så jag packade in Melanie i bilen så körde vi till Filippa och hennes busungar och spenderade dagen med dom istället.
Det behövde jag verkligen!

Nu ikväll har har och hjärtat ätit hamburgare och nu ligger vi i soffan. Melanie ligger på pappas bröst och sover, favorit platsen :)


Goddag.

Igår så blev det en runda till Jysk för att spana in stolar till vårt matsalsbord som vi nyligen fick av Mamma.
Men blev lite osäkra på sitthöjden på dom så vi tog inte dom med oss hem, ville mäta och lite så först. Men dom blir nog bra till bordet så blir nog att vi köper dom i veckan medans dom fortfarande är sänkta i pris.

Sen handlade vi lite på Coop innan vi körde hemåt.
Städade lite när vi kom hem sen kom min farbror och kusiner och hälsade på och klämde på lillan. Hon var vaken rätt mycket av tiden så det var ju trevligt!

Sen blev det bara chill på soffan resten av kvällen med mina två hjärtan.

Idag har jag och Melanie varit hemma själva hela dagen. Sebbe är iväg och åker skidor. Roligt för honom då han har tjatat om att åka skidor hur länge som helst! Och jag åker inte så mig har han aldrig fått med. Så nu åkte han med en barndomskompis som han inte har träffat på länge heller, så två flugor i en smäll :)

Så han är hemma om en timme ungefär. Och vad ska man äta idag då? Får fundera ut något då jag börjar bli hungrig så.

Melanie sover just nu efter att ha varit vaken i typ fyra timmar i sträck. Hon är vaken mer och mer nu. Och hon är inget jobbigt att ha vaken heller.. Dessa fyra timmarna hon har varit vaken så har hon varit arg en gång då hon hade bajs i blöjan, men när jag hade bytat den så var hon lika nöjd och glad igen. Mammas duktiga tös :)

Tänkte jag skulle lägga mig och vila en stund. Har en rejäl huvudvärk så..
Och man får passa på nu medans hon sover.


Fredagsmys.

Finns inga ord för hur högt jag älskar er <3


Feberfri och BVC.

Det måste varit början till mjölkstockning eller något då jag var ganska öm nästan ont i brösten igår, så ammade på som bara den tills det kändes bättre.
Och redan igår kväll var febern borta.. Ofta feber bara varar knappt en dag annars liksom?

Så idag vaknade vi pigga och glada efter en natt med bra med sömn. Ska verkligen inte klaga på Melanies dygnsrytm! Hon sover äter och bajsar ungefär.

Halv tolv var vi på BVC och hon har växt 1 cm alltså är hon 54 cm lång nu och hon hade gått upp 165 gram. Lite mer lagom än 600 g ;)
Plus att hon har redan börjat 'se' på nära håll och kan hålla kvar blicken en liten stund plus att hon följer också. Så duktig så!

Efter BVC åkte vi hem till Sara och spenderade eftermiddagen med henne och Emma. Sen gick vi en runda i byn i det soliga vädret också.

Efter det så körde jag hem så har inte varit hemma så länge.
Har ammat Melanie så nu sover hon gott, så tänkte jag skulle försöka hitta på något att äta till middag.
Blä.. Har helt tappat det här med att laga mat igen. Hoppas de kommer sen igen för det är sjukt jobbigt att laga mat när man verkligen inte vill eller pallar.

End of story.


Sjuk..

Vaknade inatt av att jag låg i fosterställning och skaka.. Frös något fruktansvärt!
Jag var inte ens kapabel till att resa mig upp och ta Melanie när hon skrek, så Sebbe fick ta henne. Kände mig ganska värdelös..

Sebbe gick och hämtade tempen och den visade 38,1 graders feber. Och det är mycket på mig då jag har undertemp i vanliga fall.
Efter många om och men kunde jag somna.
Vaknade helt jävla svettig när Sebbe gick upp imorse, tog tempen igen och då hade jag 38,6. Ja men kul detta liksom?

Ont i hela jävla kroppen har jag också. Känner mig helt mörbultad.

Och vara hemma själv och ta hand om en bebis när man knappt orkar ta hand om sig själv är ingen höjdare. Men det är bara till att bita ihop!


Ute i kylan.


Ensam..

Idag är det första dagen är helt ensam hemma med Melanie. Sebbe började jobba igår, och då ville jag ha en mjukstart på ensamheten så Sara var här hela dagen. Hon var lite barnvakt medans jag sprang och städade och tvättade. Mår sjukt dåligt när här är rörigt och äckligt, så det var skönt att få det gjort medans Melanie var i goda händer. 
 
Helgen har nämligen varit fullt upp! I Lördags kom min mormor moster morbror och kusin hit och hälsade på och träffade Melanie för första gången. Så vi fikade medans hon åkte från famn till famn, tur hon är så snäll och nöjd alltid nästan så hon sa inte ett ljud typ.
Sen i Söndags kom Filippa och lilla Matilda hit, sen senare på dagen kom Sebbes mamma och dom också.
Och på kvällen åt vi middag hos mina föräldrar. 
Puh! Så ihelgen har man typ inte fått gjort någonting.. Så idag blir det bara till att ta det lugnt och mysa.
Bara vi två.
 
Hon sover för tillfället, tänkte sen när hon har vaknat och fått lite mat i sig så får vi ta och ge oss ut på en promenad i det fina vädret. Man får passa på plus att jag behöver bränna gravidkilon.. har några att gå ner så.
 
I övrigt så går det väldigt bra att vara mamma tycker jag!
Melanie är sjukt snäll, nästan för snäll så undrar när det ska vända och vi får det i röven ;)
Nej men hon sover mest, men är mer vaken nu än innan. Nätterna går oftast bra då hon vaknar tre gånger och vill ha mat bara sen somnar hon igen, men visst några skrik nätter har vi haft men vi har fler bra nätter än dåliga.
Sen på dagarna när hon väl är vaken så ligger hon oftast och tittar bara, hon är nöjd med det. Visst babynestet är inte alltid roligt att ligga i när man är vaken, så famnen är bäst då.
Och ammningen går jätte bra nu! På hembesöket så hade hon gått ner ytterligare lite, men sen när vi var på första BVC besöket i Torsdags så hade hon gått upp 600 g på då en vecka, vilket är vääldigt bra! Haha. 
Så jag behöver verkligen inte oroa mig över om hon får i sig tillräckligt. 
Så får se vad vågen säger nu på Torsdag. Fortsätter hon i denna takten så kommer hon likna en michelingubbe tillslut ;)
Min lilla älskling!
 
Nej, lite frukost innan hon vaknar kanske?

Förlossningsberättelse.

Natten till Lördagen den femte Januari ca 01.00 gick vattnet.
Jag och Hjärtat satt i soffan och kollade på film och det kändes som om att något sprack i mig så jag reste mig upp och tur var det för hela golvet fylldes med vätska.. det kändes verkligen som om att jag pissa på mig! Och det slutade aldrig heller, så där stod jag, i en pöl på golvet. 
 
Sjuk känsla när jag verkligen fatta att nu är det dags liksom! Men när var hur?
Så när det hade slutat rinna och jag fick spolat av mig i duschen så ringde jag till förlossningen för då kände jag inga värkar eller någonting. Och dom sa att har inga värkar börjat tills morgonen därpå så skulle jag ringa igen och förmodligen komma in så att dom får kolla så att allt är som det ska. 
Så det var bara till att gå och lägga sig och försöka sova.. Jo visst?! Sova när man vet att det kan börja när som helst.. in my as!
Sebbe somnade dock så bra att en av oss fick lite sömn. 
 
03.00 fick jag förvärkar som jag haft innan, men sen vid 5.30 började det kännas annorlunda. Mer kraftigt och jag förstod att det var värkar på g! Så jag började klocka dom och dom höll i ca 1 min med 3-6 minuters mellanrum, alltså var dom inte regelbunda vilket dom ska vara. 
Så jag låg och andades igenom dom, gjorde jävligt ont! Efter typ en timme så var dom mer täta och regelbunda med ca 4 minuters mellanrum så jag ringde till förlossningen och hon sa att det var nog ingen brådska men eftersom vi hade en liten bit att köra så kunde vi komma in när vi kände för det. 
Så jag väckte Sebbe så han hoppade in i duschen och jag packade ihop det sista. 
 
Vägen in så började det göra riktigt ont och jag var nervös för visste ju inte alls hur nära det var..
Kom in till förlossningen i Hbg vid åtta tiden. Fick lägga mig i ett litet rum där hon kopplade på CTGn, det mäter barnets hjärtljud och värkarna. Där fick jag ligga och stirra i taket och värkarna kom fortfarande med 4 minuters mellanrum. Efter 20 min kom hon tillbaka och kände på mig hur mycket jag var öppen- 1 sketen cm! Tack liksom..
 
Hon sa då att vi skulle ut och gå i 1-2 timmar och att vi skulle äta någonting om vi inte hade gjort det. 
Så vi gick och åt frukost, fick inte i mig så mycket då det gjorde fruktansvärt ont när värkarna kom. 
Sen var det bara till att ut och gå, kallt som fan var det för det första. Och gå så länge är inte roligt när man har ont! Varje gång en värk kom så fick jag stanna och hålla hårt om Sebbe för att inte skrika rakt ut..
När vi hade gått runt i lite mer än en timme och värkarna kom med 2-3 minuters mellanrum så orkade jag inte mer, så vi gick tillbaka och fick då ett rum. Blev kopplade till CTGn igen och en annan sköterska kände på mig och då hade jag öppnats 1 cm till.. Bara liksom! Då kändes det sjukt långt bort. Jag hade skit ont plus att det hände liksom ingenting ovanpå det. 
 
Då blev det prat om att jag skulle få en morfinspruta för att få mig till att slappna av och jag blev överlycklig då jag bara ville komma från den hemska smärtan lite. 
Men då den lilla rörde sig alldeles för lite i magen av någon anledning så kom dom fram till att dom kunde inte ge mig det. Så jag fick lite lustgas i stället och det var himelriket! Lite halv väck där ett tag, men skönt var det ;)
 
Efter några timmar hade där fortfarande inte hänt något mer och då erbjöds jag att ta ett bad för att slappna av mer. Så det gjorde jag. Och det var riktigt skönt! Att ligga där i värmen och bara flyta runder medans Sebbe spolade varmt vatten över mig. 
Efter jag legat där i ca 1½ timme så började värkarna bli olidliga och imellan åt skrek jag rakt ut av smärta. Då kom värkarna mycket tätare och jag tänkte har det inte hänt mer nu så hänger jag fan mig alltså!
 
Men när vi väl kom in på rummet igen efter ett helvete att gå dit för värkarna tog kol på mig, så kände dom om jag hade öppnats mer och då var jag öppen 6 cm. Så det gjorde verkligen susen att lägga sig i ett bad!
Efter det så fick jag lite lunch men kunde inte äta så mycket för att det smakade röv och jag mådde mest illa. Så jag knarkade lustgas istället. Men det hjälpte inte så mycket längre då värkarna vid det tillfället var hemska, så dom sa att det nog var dags att lägga Epiduralen och jag tackade gud för detta!
 
Efter ett tag kom läkaren som skulle lägga den, klockan kan väl varit fyra, halv fem ungefär? Exakta tider är svårt att säga, men typ.
Han la den samtidigt som jag hade fruktansvärda värkar plus att jag är lite sne i ryggen så han la den fel först så han fick göra om det. Det är nog bland det sjukaste smärtan jag har varit med om! Kändes som om han grävde i ryggraden med en sju meter lång nål.. Sick ont!
Men sen när den väl kicka in, oh herre alltså, DÅ snackar vi himmelriket! Det kändes verkligen som om att jag svävade på moln och jag kände knappt värkarna. Fick ligga en stund och bara slappna av sen var jag tvungen att upp och stå och gå runder för att sätta igång allt.
Epidural har en tendens att dra ut på det ännu mer, men jag hade tur. Vid halv sex någonting var jag nästan helt öppen.
 
Vid typ klockan sex började krystvärkarna gå igång och då hjälpte inte bedövningen längre och det gjorde sjukt ont igen plus att det blev ett jäkla tryck neråt. 
Tio minuter senare så fick jag en värk och jag kände hur hela kroppen bara ville krysta, och jag kände att nu vill hon ut! Sebbe var snabb på knappen och in rusar ungefär 10 pers, sköterskor, läkare och allt var det nu var. Och dom nästan kastade upp mig i sängen och upp med mina ben. Vad jag inte visste då att när jag fick den sista värken där så sjönk lillans hjärtljud drastiskt. Sebbe såg det på CTGn och därför var han så snabb på knappen, utan att säga något till mig, tack och lov! För hade jag vetat det vid det laget så hade jag blivit hysterisk. 
I alla fall, ingen sa någonting och alla bara var överallt. Dom kom med sugklocka direkt och jag fattade ingenting! Varför sugklocka, får jag inte försöka själv liksom?! Men jag hade så jävla ont så jag sket i vilket, jag ville bara få det gjort. Jag hade så jävla ont så att jag kände inte när krystvärkarna kom så jag ville krysta själv hela tiden, och jag blev tillsagd att vänta och andas. Andas i det stadiet?! Visst! Dom sekunderna att ligga och vänta på att det ska komma en värk var nog dom längsta sekunderna i mitt liv..
 
Men efter fyra krystningar med sugklocka plus att en sköterska låg över magen på mig och tryckte så kom hon ut! Men den smärtan när hon var på väg ut är den sjukaste smärtan jag någonsin varit med om, det går inte att förklara alltså! Det kändes som varenda del av mig skulle gå sönder. Skrek gjorde jag, och klämde Sebbes hand, lite sådär halvhårt ;)
I alla fall, så kom hon ut frisk och skrikandes. Att hennes hjärtljud gick ner var inget dom kunde förklara då det händer ganska ofta, barnet är i en ganska stressad situation och det är förmodligen därför. Och att det hade säkert kunnat gå bra om man hade låtit det ta den tiden det behövde, men det är ingen chansning dom tar utan då är det akut ut som gäller istället. 
Detta fick jag förklarat för mig efteråt.. Jag var tacksam för det då, för jag hade bara fått panik. Men under förlossningen så var det inte så roligt att inte fatta någonting, eller jo jag förstod ju att det inte stod rätt till men inte mer än så.
 
När jag väl fick upp henne på magen, vilken känsla! Nu förstår jag äntligen vad alla mammor pratar om. Den där känslan när man får upp ens bebis på magen. Den är obeskrivlig!
 
Melanie föddes 18.19 välskapt med alla fingrar och tår, och världens sötaste!
49 cm lång och 3320 gram. Perfekt liten flicka :)
 
Men då jag inte har glömt smärtan ÄN, så vetifan om jag vill gå igenom detta igen alltså!
Får väl ställa mig den frågan om ett år eller något igen ;)
 

Fullt upp.

Som ni märker så är inte bloggen en prio ett nu när dockan har kommit till världen. Det tar upp ganska mycket av ens tid, speciellt nu när man inte har fått några rutiner riktigt än. Men jag ska göra mitt bästa sen!

Vi har fått världens finaste dotter! Hon sover mycket, men på nätterna så spökar nog magont, så vissa nätter så har det bara blivit tre-fyra timmar på soffan medans andra nätter vaknar hon bara två, tre gånger och vill äta.
Så man vet aldrig vad man ska vänta sig.

Amningen gick, vad jag tyckte, sådär i början. Tyckte hon åt alldeles för lite, hon sov mest hela tiden då. Jag fick väcka henne och tvinga henne att äta och knappt det gick. Men nu går det mycket bättre!
Så ska till första BVC besöket imorgon så hoppas innerligt att hon har gått upp!
Älskade lilla Melanie <3

Det är verkligen en stor omställning att bli mamma. Men gud vad underbart det är! Känslan är obeskrivlig!
Vet egentligen inte riktigt om jag har fattat det än.. Jag är mamma liksom?!
Sjuk känsla.

Sebbe är verkligen världens bästa! Han springer runder och städar, fixar mat och har sig. Och hjälper till med Melanie såklart, men ofta är det bara mina bröst som duger så då kan han inte göra så mycket.
Men allt det han gör vetifan hur jag ska hinna sen när han börjar jobba igen?
Jag antar att jag måste lära mig att släppa på sånt nu.. Man får ta det man hinner efter Melanies behov helt enkelt.
Annars kommer jag inte palla, kommer bli knäpp i huvudet.

Det var en liten uppdatering i alla fall.
Ska försöka slänga ihop en förlossningsberättelse nu snart också.
Tänkte jag :)


HON ÄR HÄR!

Ska bara titta in snabbt och skriva att JAG HAR BLIVIT MAMMA!
Underbaraste känslan jag någonsin varit med om!

Är fortfarande kvar på BB, så det är vad jag hinner skriva just nu.


Bye bye julen!

Fy fan!
Vet inte hur många timmar jag har hållt på och jag är fortfarande inte klar. Är helt slut!
Har tvättat tre maskiner tvätt, tömt diskmaskinen. Hämtat lådan i förrådet med alla 'vanliga' saker, rivit ner alla julgardiner, julbelysning och tomtar. Och ersatt det med mina vanliga lampor och grejer.
Sen har jag även dammtorkat alla ytor
och skrubbat badrummet.

Alltså har jag stryka alla gardiner kvar, vilket är FEM PAR! Sen ska dom upp. Sen ska här dammsugas och torka golven.
Och middag, ja det ska också lagas!

Fy fan. Jag får nog ta hjälp av Sebbe när han kommer hem annars kolar jag nog...
Men jag vill ju ha det gjort!

Åh, hatar att vara höggravid just nu.


Gissningar.


Blir nog ingen bebis idag inte..
 
24 Dec- Mamma
29 Dec- Ewa-Linn
2 Jan- Ewa-Linn
3 Jan- Alexandra
4 Jan- Emily
5 Jan- Emma
6 Jan- Josse
7 Jan- Åsa
8 Jan- Malin
11 Jan- Sara
12 Jan- Alexandra

Torsdag.

Blev inte så mycket med mitt plocka-ner-julen projekt idag.
Sara kom istället och va här hela dagen, mycket roligare än att stå och stryka gardiner och skit ;)
Så får ta tag i det imorgon om jag orkar, annars får det bli ihelgen när Sebbe är hemma helt enkelt.

Ikväll så har vi ätit fiskgryta och nu ligger vi och tittar på Där fick du! Och jag skrattar ihjäl mig, nästan rädd att ungen ska ploppa ut imellan åt, haha!
Fast det hade ju inte gjort något, de får den gärna göra så!

Nu va pausen slut, skulle bara skriva lite och säga att dagens gissning kan vi snart stryka för det blir nog ingen bebis idag heller!

Hejsvej.


BM besök.

Var hos BM i förmiddags och allt var bra som vanligt! Magen hade dock knappt växt något sen sist så det är skönt! Behöver verkligen inte bli större nu alltså.

En vecka kvar till BF idag och jag går in i vecka 39 imorgon.
Jag fattar verkligen inte var denna graviditet har tagit vägen, tiden har bara sprungit iväg. Det är fortfarande det händer att jag stannar upp och verkligen verkligen inser att jag ska bli mamma.. Låter kanske konstigt men det är så stort för mig så jag har svårt för att fatta det ibland.

Men förhoppningsvis så fattar man det om inget annat när man får se och hålla sin lilla för första gången :)

För övrig så har jag bara legat hemma och kollat på film hela dagen.
Tömt diskmaskinen och tvättat en maskin tvätt också. Och försökt få fyr i brasan men den vill inte alls som jag vill idag! Sebbe får fixa biffen sen.

Mina nya gardiner har kommit också, så behöver ändå handla lite så Sebbe plockar upp mig när han kommer från jobbet så jag kan hämta ut mina gardiner, så imorgon åker julen ut. Vill få gjort det innan bebis tittar ut så.

Nej, nu får jag klä på mig innan han kommer.


Välkommen år 2013.

Då var det nytt år.
Som förhoppningsvis kommer börja bättre än förra.
2012 började inte så bra. Det var mest drama, djupa svackor och onödigt mycket supande..
Tills Maj då jag plussade på stickan, då vändes allt upp och ner, eller det vändes rättare sagt åt rätt håll!

Efter då så såg 2012 mycket ljusare ut!
Så då kan ju inte 2013 bli annat än bra då jag kommer börja året som en familj med min underbara Sebastian. Som verkligen gör mig lycklig och som har bevisat att med en andra chans så kan man förändras till det bättre!
Tillsammans så har vi skapat det lilla fina som fortfrande ligger och jäser i min mage. Jag tror detta kommer göra oss till starkare än någonsin tillsammans!

Så förhoppningsvis så blir vi snart en familj om kotten behagar att titta ut inom det närmsta. Vi längtar efter dig nu ju!

För övrigt så blev det en lugn och mysig nyårsafton hos mina föräldrar igår.
Hade inte orkat mer än så, när vi kom hem runt 0200 så somnade jag faktiskt rättså direkt och sov hela natten. Sjukt skönt då det inte är så ofta längre som sagt!

Sen idag har vi bara legat hemma och slappat. Har satt ihop vårt nya soffbord då vi handlade det och nya tvmöbler häromdagen så nu är allt på sin plats och det blev skit bra! Jätte nöjd :)

Imorgon är det dags för BM besök. Sista besöket där kanske? Kan ju hoppas!
Sen får vi se vad jag hittar på resten av dagen.

Men nu blir det film i alla fall!
Adjöken.