Anna

Imorgon går jag in i vecka 33. Och jag är såå nyfiken på vad det är för någon liten person som ligger där inne!
Det känns så konstigt att jag har det så nära mig, inuti mig. Men ändå vet jag ingenting om den lilla krabaten. Det är en väldigt skum känsla.. Det är nog en sån där mamma känsla.

Jag mår fortfarande ganska bra tycker jag. Foglossningen är mycket lindrigare nu när jag inte jobbar längre, så det är skönt!
Mina restless legs är dock kvar och det är de som har varit värst med graviditeten, det tar kål på mig imellan åt! Och det finns liksom inget som hjälper mot det heller. Bara till att stå ut liksom, varje kväll.

Halsbränna har jag börjat få också. Har aldrig haft det i hela mitt liv och har inte börjat känna av det förrän nu heller, men än så länge har jag bara känt av det ytterst få gånger. Så hoppas det håller sig så.

Så jag har haft en bra graviditet än så länge i alla fall, tycker jag.
Har ju hört om dom som mår riktigt dåligt hela tiden också. Fast sen är det också hur mycket man känner efter och analyserar. För läser man om alla symtom och grejer man kan få på internet och i böcker så har man helt plötsligt alla symtom. Vissa klarar ju inte av sånt, sätter sig på huvudet.
Det är likadant om man får pencillin eller liknande. Och om man läser biverkningarna som man kan få, klart man går runt och tänker på det hela tiden och känner efter. Helt plötsligt så har man allt som står i bipacksedeln, man blir lite dum i huvudet av det.

Därför läser jag aldrig sånt innan. Jag läser alltid när jag känner av något, då kollar jag upp om det kan vara en symtom, biverkning eller vad det nu kan vara.
Så har jag gjort med min graviditet i alla fall, och det är kanske det som gjort att jag mår så bra som jag gör.

Och nu känner jag att vi sätter punkt där.